5 januari 1839
Goddag Mr Brownlow!
Jag sitter ensam, inlåst i ett litet mörkt rum i källaren i likkistaffären, i London och skriver. Det är herr Bumble som har orsakat att jag sitter inlåst i det mörka och övergivna lilla rummet i källaren. Det var nämligen så att Noah hade hållt på att säga en massa taskiga saker om min mor hela dagen så till sist stod jag inte ut mer ,så jag slog honom för att han skulle vara tyst. Men när jag hade slagit Noah sade genast fru Sowerberry till Noah att han skulle hämta herr Bumble i fattighuset. När herr Bumble kom till likkistaffären så slog han mig väldigt hårt och gav mig ett par örfilar och låste in mig i detta mörka och trista rum. Herr Bumble sade inte hur länge jag skulle få sitta inlåst i detta rummet. Men en sak som är säker är att jag inte står ut mer. Jag har redan suttit inlåst här i 2 dagar och är jätte hungrig. Ingen har givit mig något att äta, jag har endast fått två glas vatten om dagen att dricka. Det är så trist i det här rummet. Det finns ingenting i rummet så när jag det är sovdags så lägger jag mig som en hund på golvet och försöker sova. Det enda som jag kan göra är att stirra in i stenväggen. –Nej, nu står jag inte ut mer! Jag har bestämt mig för att rymma imorgon och jag ska göra det. Jag tänker rymma så fort jag bara kan. Jag tänker gömma mig bakom ett par buskar mitt på torget där du kan hämta mig. Tack för att du finns Mr Brownlow! Du är den ende som jag har känt mig trygg hos och du hjälper mig alltid. Jag älskar dig!
Puss och kram från Oliver.
/Patricia
tisdag 19 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar